KLIENTEN TAR ORDET – MIKAELA
Klienten tar ordet – så kul! Hoppas ni vill läsa om min resa med Bootcamps, framför allt med min PT Simon. Vem är då jag? Jag heter Mikaela och är en glad trebarnsmamma i mina bästa år. Min bakgrund när det kommer till träning i vuxen ålder är väldigt upp och ner, i perioder har jag tränat mycket för i andra perioder inte träna alls. 2018 kommer att gå till historien som ett av mina bästa år träningsmässigt.
Jag och två av mina närmaste vänner hade strax efter årsskiftet tagit det galna beslutet att genomföra Tough Viking i maj. Det här innebar ju såklart att vi växlade upp vår träning och tränade ganska mycket och på lite nya sätt. Så när det i början av maj 2018 dök upp ett inlägg på Facebook “Testa Bootcamps – gratis pass i Sunnersta” tänkte vi att det skulle vara kul att komplettera träningen med.
Sagt och gjort, vi åkte till Sunnerstagropen med skräckblandad förtjusning, det lät ju ändå lite läskigt med Bootcamps! Men attans vad roligt vi hade! Simon höll i passet och vi gick på skakiga ben därifrån. Bootcamps är en träningsform som passar alla, de är massor av roliga och utmanande övningar som verkligen får hela kroppen att jobba och själen att skratta.
Ett par dagar senare dök det upp ett meddelande på messenger från Simon som undrade om jag var intresserad av en PT-konsultation? Nja, var väl min första spontana tanke, jag hade testat PT förut och var väl inte jätteimponerad. Jag tyckte nog att jag hade rätt bra koll på träningen själv. Men jag lovade tänka på saken och återkomma efter tävlingen.
Sedan var det då dags för Tough Viking – loppet jag hade tränat för sedan årsskiftet. (För er som inte vet så är Tough Viking ett hinderbanelopp, det vi körde var 8 km med 20 hinder.) Jag var så nervös innan, knappt kontaktbar – vad hade jag givit mig in på? Men två timmar senare var det avklarat, det var så sjukt roligt! Extremt utmanande, lerigt, tungt & läskigt men definitivt en av mina roligaste eftermiddagar någonsin. Det var så härlig stämning före, under och efter loppet, alla peppade varandra, ingen prestige alls – alla skulle runt! Tyvärr fick jag med mig ett lite väl starkt minne från loppet, efter ca 3 km landade jag lite tokigt efter ett eldhinder och det smällde till i knät. Det gjorde galet ont, men jag kunde ju stödja på det och smärtan skulle inte få stoppa mig, jag fick kriga sista halvmilen, men skam den som ger sig! Det visade sig sedan att jag fått en skada både på korsband, menisk och brosk i höger knä, inte riktigt enligt planen.
Ett par dagar efter loppet hörde Simon av sig och undrade hur det hade gått, jag berättade vad som hade hänt och sa att jag nog behövde hans hjälp. Det normala efter en sån skada hade nog varit att ge upp träningen, låta knät agera ursäkt för att slippa träna och bara ligga på soffan eller i en solstol (jag har en skada i samma knä sedan tidigare och agerade exakt så den gången). Inte den här gången! Jag hade innan skadan kommit igång med träningen och låg på i snitt fem pass i veckan. Men jag kände att jag fastnade i upplägg, hur ska jag kunna utvecklas och träna ordentligt med ett trasigt knä?
Jag träffade Simon och köpte mina första 12 pass. När jag tänker tillbaka på de första passen i garaget i Sunnersta så skäms jag nästan. Jag tyckte nog när jag kom dit att jag var hyfsat stark och uthållig, men nej. Antalet svordomar och gnäll under våra pass var många, men Simon peppar en igenom allt och uppmuntrar faktiskt till svordomar! Jag åkte alltid från Sunnersta med lyckorus i kroppen, jag älskar verkligen att träna! Vi körde mycket överkropp, kondition genom boxning och battleropes och såklart massor av rehab/prehab. Knät blev långsamt bättre och efter ett par månader kunde vi börja göra burpees och mountainclimbers (som jag hatar/älskar just dessa övningar, hatar inför och under tiden, älskar när de är gjorda!). Vi kunde även börja köra belastade benövningar – så roligt!
Efter mina första tolv pass med Simon var jag så imponerad och peppad på mina framsteg att jag kände att jag var tvungen att fortsätta, hur långt skulle jag kunna komma med hjälp av Simon? I början av min andra period blev det dags för knäoperation, nödvändigt med sjukt irriterande. Den veckan blev jag tvungen till fem dagars vila – det hade inte hänt på hela året. Men jag var ganska snart uppe i sex pass per vecka igen, trots att det fortfarande är rehab och överkropp som gäller.
Mängden träning har jag märkt provocerar ganska många, jag får ofta kommentarer och frågor kring hur jag hinner, hur kan jag träna så mycket med tre barn, heltidsjobb och universitetsstudier? För mig finns inget annat alternativ, jag blir knäpp om jag inte får träna. Mitt psyke behöver träna för att klara av livspusslet utanför gymmet. Tid för träning har alla, det handlar bara om vad man väljer att prioritera. En timmes träning är 4% av din dag, så vad väljer/prioriterar du?
Vi är snart framme vid slutet av min andra 12-veckorsperiod och framstegen är helt makalösa. Nu kan jag faktiskt skryta med att jag är stark, jag kan till och med ge intryck av att se vältränad ut. Jag har format om min kropp och tappat massor med centimeter och även om vikten är densamma så är det muskler som väger nu och det känns helt okej. Jag glömmer ofta bort att jag har ett trasigt knä som faktiskt begränsar mig mer än vad jag tycker är okej. Jag måste bromsas i delar av min träning och pressas hårdare i andra. Målet jag satte i juni, jag ville lära mig att göra chins, börjar kunna se ut att gå att nå, inte än men dit kommer jag att komma. Det blir nog ytterligare en knäoperation för mig, men det motiverar mig nästan ännu mer, att bevisa att jag kan, inget ska stoppa mig.
Låt inte skador begränsa dig! Hade jag inte anlitat Simon hade jag aldrig kommit dit jag är idag. Simon lägger upp en plan anpassad utifrån dina förutsättningar och mål, han är otroligt kompetent och kunnig. Lägg sedan till att han är trevlig, flexibel och alltid glad – det går inte att vara missnöjd efter pass med honom – bäst helt enkelt!
/ Mikaela